En film alla borde se - 12 Angry Men

Det finns ett antal filmer jag har sett som jag känner har påverkat mig starkt som människa. En av dessa filmer är mainstreamaktigt nog rankad som 6:a på IMDB:s lista överbästa filmer någonsin. Den har anmärkningsvärt höga 8.9 i betyg på IMDB och 100% på Rotten Tomatoes, vilket är något högre än Twilight-filmerna. Trots detta har jag fortfarande aldrig träffat en enda person som har sett den (eller ja, åtminstone berättat för mig att de sett den). Detta är enligt mig helt sjukt och något jag vill ändra på, så därför tänkte jag slå ett slag för att peppa mänskligheten att se den.

Vad är det för film?

12 Angry Men, som på svenska heter 12 edsvurna män, är en svartvit film från 1957 som handlar om 12 jurymedlemmar som ska fälla utslaget i ett till synes uppenbart mordfall där alla bevis pekar på brottslingen. Alla – utom en – röstar utan diskussion för att en ung pojke ska dömas till döden för mordet på sin far. Mannen som röstar emot - spelad av Henry Fonda och utsedd till 28:e största filmhjälten genom tiderna -  är inte helt övertygad om att pojken är skyldig och kräver därför att de ska prata igenom saken innan beslutet fattas, då deras val avgör om en ung man ska leva eller ej. Diskussionen påbörjas och detta samtal utgör hela filmen.

12 Angry Men är ursprungligen en teaterpjäs och passande för en sådan så utspelar sig hela handlingen i ett enda juryrum, utan några tillbakablickar eller liknande (det utspelar sig dock en scen på toaletten). Actionscenerna begränsar sig till att vissa av jurymedlemmarna har ett hetsigt humör och specialeffekterna är väl dolda. Filmen är enbart prat och därmed finns det naturligtvis utrymme för en hel del kvicka repliker:

Jurymedlem #10: I beg pardon...
Jurymedlem #11: ”I beg pardon..”! What are you so polite about?
Jurymedlem #10: For the same reason you are not - it's the way I was brought up

Låter det tråkigt? Jag måste erkänna att anledningen till att jag själv inte var helt såld på beskrivningen utan såg den främst för dess höga listplacering. Men som så många gånger både förr och senare så har en rekommenderad film visat sig vara värd sin rekommendation. Den ska dock med fördel inte ses när man är trött, då den kräver ett eget tänkande hos sin publik.

Varför borde man se den?

Filmen är ett nästan-måste därför att den är en fantastisk påminnelse om hur fördomar och praktiska lösningar ligger till grund för alla möjliga beslut. Den ger tydliga exempel på hur enkelt det är att prioritera ens egna problem och agenda istället för andras. Den belyser också hur många bra idéer som faktiskt kan komma ur en grupp som gemensamt försöker vända på argument och se de från olika perspektiv. Men framför allt tycker jag den ger en inspiration till hur man genom att tänka till lite extra - och inte alltid bara ta den enklaste vägen - faktiskt kan rädda liv, åtminstone i fiktionens värld.

Naturligtvis blir situationer aldrig lika uppenbara i vardagslivet som i en film. Någonstans måste man få saker gjorda och det finns inte alltid tid för diskussioner och ifrågasättande av ”självklara” sanningar. Men i en tid då normen har som indirekt mål att gör livet så svårt som möjligt för kommande generationer kan jag ofta känna att ett litet kritiserande av det liv många av oss lever är på sin plats. Att de flesta inte verkar anse sig ha tid att ta till sig av flertalet samhällsfrågor är det jag skulle beskriva som en av de främsta anledningarna till att vi är där vi är idag och att vi som civilisation verkar oförmögna att göra prioriteringar som kan anses sunda ur något längre perspektiv (andra stora anledningar är okunskap, förnekelse och genetik).

Så, som inspiration för att inte alltid ta den till synes enklaste vägen här i livet då rekommenderar jag verkligen 12 Angry Men. Dess en och en halv timme fängslar mig lika mycket idag som när jag såg den för första gången för sju år sedan.