söndag 24 mars 2013

Att vilja välja eller inte välja, är det frågan?

"Det finns inga måsten" är ett felaktigt uttalande som yttras lite hipp som happ. Vissa besserwissrar hänvisar till att det faktiskt finns ett måste och det är att du måste dö. Andra människor med korrektionsstörningar, såsom jag, brukar hävda att det faktiskt finns två måsten. Du måste dö och du måste välja - att inte välja är även det ett val. Det går naturligtvis att kombinera dessa två måsten, dvs att välja att dö, men det är ett onödigt svårsmält ämne att gå in på.

Att välja kan vara kul - är det Uutiset på ettan kan det kännas typiskt kul att välja att byta kanal till Discovery Channel och se på ytterligare en andra världskriget-dokumentär, eller Barnkanalen och se på Svampbob, eller gå in på SVT-play och se På Spåret-finalen för en månad sen som man inte sett än, eller.. Efter ett tag med dagens TV-utbud finns det så många alternativ att det helt plötsligt kan kännas som att man inte väljer vad man vill se, utan istället att man väljer bort saker man faktiskt vill se. Som att man blivit inbjuden till flera fester en fredagskväll och vill gå på allihopa, men kan i enlighet med fysikens lagar bara gå på en. Och direkt när festen man är på blir lite tråkig, sms:ar man kompisen på den andra festen - eller byter tv-kanal - och önskar att man hade varit där istället. Ett i-landsproblem, men är denna valfrihet något som gör en lyckligare?

Paradox of choice heter ett av de mest tankeväckande TED-talksen jag sett och behandlar bland annat denna fråga. Blir jag verkligen glad av att kunna välja bland 200 schampoflaskor på Ica, när jag är totalt inkapabel till att skilja schampot åt? De enda variablerna som jag kan skilja dem åt på i butiken är små texter som "för torrt hår" och färg på flaskan. Samt pris förstås, vilket troligtvis är en anledning till att pris blivit så viktigt - kvalitetseffekterna är knappt mätbara för mig som obildad och ganska ointresserad konsument. Får jag verkligen ut något av den fantastiska möjligheten att kunna välja bland alla dessa alternativ?


Barry Schwartz som håller i föredraget - och som även skrivit en bok på det hela som jag borde läsa någon gång - pratar om att alla alternativ gör att vi får en falsk bild av hur bra allt kan vara. Detta ger oss höga förväntningar som gör att vi har väldigt svårt att bli nöjda med de valen vi gör. Hans lösning på lycka i livet är enkelt beskriven - ha låga förväntningar.

En annan stor poäng han gör är att genom att ha många alternativ, så kommer ansvaret för konsekvenserna hamna på en själv och ingen annan. Finns det bara ett par byxor man kan köpa, som inte riktigt passar en, kan man enkelt säga att det är tillverkarens fel (eller varför inte hela världens fel?). Man är inte missnöjd med sitt val, för man är medveten om att man valde det bästa som fanns att välja. Finns det däremot tvåhundra par byxor man kan välja mellan där tjugo av paren känns riktigt bra - men bra på olika sätt - kommer du varje gång byxorna skaver bli påmind om att du kanske valde fel. Även om byxorna är extremt mycket bekvämare än de var när det bara fanns ett par, kommer du inte bli nöjdare eftersom du ständigt kan bli påmind om att du kunde haft det lite bättre om du gjort ett annat val.

Ett annat intressant TED-talk på samma tema om valfriheten är why are we happy? I presentationen ställer Dan Gilbert bland annat frågan vad du helst vill göra: vinna några miljoner på lotto eller förlora benen och sitta i rullstol resten av livet? Svaret kan kännas uppenbart, men statistiken visar att efter ett år så..... blir man lika lycklig (om inte lyckligare) av att förlora benen. Hjärnan anpassar sig efter situationen och hittar fördelarna med den situation man hamnar i. Gilla läget liksom.


Dan Gilbert pratar om att det vi lider av är impact bias - att vi tror att utfallet av en enskild händelse kommer att ha en jättestor påverkan på hur lyckliga vi är och förändra allt i framtiden. Och att detta inte alls stämmer, framför allt inte över längre tidsperioder. Istället påstår han att om någon stor livsförändring inträffade för 3 eller fler månader sen så märker vi inte av det alls idag (med vissa undantag).

I presentationen pratar han också om att vi har ett psykologiskt immunförsvar som han kallar för syntetisk lycka, eller påhittad lycka. Den lycka som vi i hjärnan "hittar på" när vi får det vi inte ville ha - till skillnad från naturlig lycka, när vi får de vi vill ha. Han går in på att vårt samhälle tror att naturlig lycka är klart mer värd än syntetisk lycka, vilket är helt fel då det rent biologiskt inte går att skilja på dem båda då de gör oss lika lyckliga.

Han tar även upp följande experiment:
Du får titta på sex tavlor och ranka dem från 1-6 beroende på hur mycket du tycker om dem. Efter det får du reda på att du kan få ta med dig antingen den du rankade som 3 eller 4 hem (och väljer då kanske tavlan som blev rankad som 3:a). En tid senare - en kvart, en vecka - får du ranka samma sex tavlor igen. Hur rankar du dem?
Det visar sig då att rankingen statistiskt sett ändras. Den tavlan du valde glider i snitt upp som den näst snyggaste tavlan och den du inte valde tappar en placering. Varför? Varsågod, påhittad lycka! Man skulle kunna invända mot den här teorin och säga att det beror på att man äger tavlan, har sett den fler gånger och liknande. Det förklarar dock inte varför samma experiment gjort på en testgrupp bestående av patienter med diagnosticerade minnessvårigheter ("har jag valt en tavla?") gav samma resultat.

Ett sista favoritexperiment som han tar upp är följande:
Du får delta i en fotograferingskurs och lära dig en massa häftiga detaljer om framkallning. Du kommer i slutändan få göra två gigantiskt stora svartvita framkallningar på dina två favoritbilder, där du får sätta upp en på väggen där hemma och den andra kommer gå till kursen. Hälften av kursdeltagarna får valet att byta en vecka senare och hälften får veta att det är nu de gör valet och det får de alltid leva med. Om du får välja vilken grupp av kursdeltagarna du vill vara med i, vilken väljer du?
Valde du att få välja att byta efter en vecka? Det gör de flesta, men det visar sig att ditt val gör att du blir mindre nöjd med din bild än du var från början - de som fick byta blev nämligen mer missnöjda med sin bild medan de som behöll sin utan bytesrätt blev mer och mer nöjda med sin. Varför? För att de som fick välja började fundera över om de gjort rätt val och det är fel metod för att skapa syntetiserad lycka.

Ett annat personligt favoritexempel är en jämförelse mellan USA och Sovjet. I USA pratade liberaler om valfriheten och klassisk kritik mot kommunismen är att folk vill ha valfrihet, att man vill välja vilken ketchup man vill äta och vilken färg man ska ha på bilen. En självklarhet i dagens västerländska samhälle. Det kan då tyckas en smula ironiskt att det i dagens USA finns ett extremt likriktad utbud med likadana Starbucks, McDonalds och liknande gourmetrestauranger över hela landet. Är det den valfriheten de pratade om? Eller väljer vi i slutändan att vi trots allt inte vill ha så många val? Hur avancerad är vår stenåldershjärna egentligen?

Själv tror jag att för många val i livet bara ställer till problem. Därför satsar jag i vardagen ofta på att göra ett ganska snabbt val grundat på minsta möjliga data när det gäller småsaker - jag gillar t. ex. färgen grönt och har därför historiskt ofta köpt Fructis-shampo, använt gröna tandborstar osv. När jag tittar i menyer och hittar något jag gillar kör jag på det alternativet (även om övriga människor med beslutsproblematik brukar ge mig gott om tid att läsa igenom resten av menyn och den oönskade möjligheten att ompröva mitt beslut). Men det absolut bästa sättet att slippa välja är att undvika att gå in i butiker med saker man inte visste att man kanske behövde.

Att inte välja är också ett val och kanske mitt absoluta favoritval. Jag märkte för längesedan hur andras mat var mycket godare än min egen, trots att min egenlagade mat i större grad smakade "som jag ville ha den". Skillnaden som jag sett det är att när jag själv lagat maten är jag mycket noggrannare när jag smakar efter - kunde haft lite mer salt i, borde kanske fräst löken lite längre, etc - medan jag med andra kockar kan fokusera på att bara njuta av maten. Samtidigt är det en fröjd att lyckas perfekt med den mat som man tillagat precis som man vill ha den, när alla valen fallit på rätt plats. Men det lyckas knappast varje gång, inte ens i min syntetiserade bild av mig själv som mästerkock.

Slutligen - att känna att man har möjligheten att välja är ibland en otrolig skön känsla. Men när den blir till ett krav - att man måste välja - försvinner den sköna känslan. Chockerande nog är en balans mellan att få välja och inte behöva välja kanske det som borde eftersträvas, istället för att alltid framställa det som att fler valmöjligheter per definition är bra.

lördag 9 mars 2013

Höjning av havsnivån

Som svensk boende boende på en kulle i inre Sverige skulle en plötslig höjning av havsnivån vara omöjlig för mig att upptäcka utan att glida in på Facebook eller titta i bakgrunden på någons Instagram-frukost. Men jag är lite sverigedemokratisk i mina åsikter gällande att hysa hela världens befolkning i min lägenhet (som inte ens med god vilja kan påstås vara självförsörjande), finns det tydliga poänger med att titta utanför mitt eget fönster gällande konsekvenserna av något djupare hav.

Höjningsnivån idag
Enligt wikin höjs havsnivån i nuläget ungefär 3 mm/år. Orsakerna till höjningen är flera:
  • Den globala uppvärmningen sker primärt i vattnet. Varmare vatten tar upp mer plats än kallt (högst densitet, i.e. minst volym per vattenmolekyl, har vatten vid 4°C vilket gör att sjöar fryser på toppen istället för botten). Som bonus till detta minskar vattens förmåga att binda koldioxid vid högre temperaturer (testat att ta ut en läsk ur frysen någon gång?), alltså är ökande havsvattentemperatur en positiv förstärkare av den globala uppvärmningen. Varmare hav --> mer koldioxid i luften --> varmare hav (osv).
  • En annan känd anledning till höjningen är avsmältning av landbaserad is, som glaciärer och Grönland (notera landbaserad, då havsbaserad is som Arktis inte påverkar höjningen havsnivån enligt Arkimedes princip). 

Hur hög kan höjningen bli?
Ovanstående skräckscenariotabell indikerar att det finns en viss potential till att förändra världen som vi ser den idag - dock skulle Danmarks högsta berg Møllehøj på knappa 171 meter klara sig även från det värsta 80 meters-scenariot (tveksamt till om det är justerat för havstemperaturer iofs). För att få en känsla för det hela kan man titta på en bild över vad dessa höjningar motsvarar i olika världsstäder (notera den höftade tidsskalan i y-led). Jag hittade även en karta för att se vad en havsnivåhöjning innebär där man kan titta runt själv (förslagsvis på området kring Kaspiska havet).
Att allt detta skulle smälta de närmsta 100 åren är det dock ingen som tror på - IPCC själva tippade 0.2-0.4 m i sin rapport från 2007. Denna gissning har dock ansetts som en underskattning och allt mellan 0.5-2 m kan anses som bättre gissningar i dagsläget. Värt att komma ihåg är att detta inte är det slutgiltiga maximat - det finns liksom ingenting som tyder på att det helt plötsligt ska börja bli kallare om 100 år för att sedan vända tillbaka igen. Mindre yta att bo på kan iofs anses som något bra, då det ökar efterfrågan och sen löser marknaden problemet.


Svenska havsnivåer
Vi svenskar behöver kanske inte direkt vara jätteoroliga för just detta, då våran berggrunds historia inkluderar ett 4 km tjockt istäcke under den senaste istiden. Därför har vi en postglacial landhöjning i Sverige som gör att vi har en landhöjning på 0-1 cm per år, där halvdanskarna ligger stabilt på noll medan snömännen i norr fortfarande är på väg uppåt.

Detta betyder naturligtvis inte att det är problemfritt för all framtid, men att det i den närmaste tiden inte är ett direkt svenskt problem. Samtidigt - klimatförändringarna kommer aldrig någonsin handla om imorgon eller nästa vecka. Det handlar om längre tidsperioder, vilket naturligtvis ger oss en möjlighet till att göra det vi människor gör bäst, dvs anpassa oss (kanske tvåa efter att döda varandra). Men alla anpassningar är inte alltid önskvärda..
Det finns de som anser att havshöjningen är vårt största problem som en följd av klimatförändringarna (vilket nog skulle vara sant om Sverige legat på en egen planet och varit självförsörjande på allt). Men i Sverige går de flesta av problemen med havshöjningen troligtvis att lösa genom att vara lite ingenjörsmässig, vilket gör att jag klassar problemen med havsnivåhöjningen i Sverige som överkomliga, men bra att tänka på om man är stadsarkitekt.

Världen
Resten av världen ligger dock inte riktigt lika bra till som Sverige vid en höjning av havsnivån och detta även på kortare sikt. De som kommer drabbas värst är söderhavsöarna som i vissa fall kan försvinna helt, vilket man kan tycka borde vara en öm punkt hos många svenskar med tanke på antalet resor som görs till solen. Här pratar vi inte heller år 2100, utan det finnas öar som är på väg att evakueras redan idag. Men även om detta är jäkligt synd för dem som bor där, så kommer det fortfarande att finnas soliga badplatser på vintern - detta är inte världens undergång, speciellt inte för svensk solturism. Samtidigt - de som bor i de områdena kan inte överleva på samma plats. lokal nivå ger jag därför havsnivåhöjningen för paradisöar problemstatusen "undergång".

Naturligtvis är det tråkigt att bli av med sin ö, men det är nästan lika illa att bli av med sitt dricksvatten. En höjning av havsnivån kan - om man bor på fel ställe och inte vidtar några åtgärder - innebära att det lokala vattnet blir salt, vilket är problematiskt för människor, djur och jordbruk i området. Exempel på undersökningar på detta är i Delaware där 15 miljoner amerikaner är i riskzonen. Dock finns inte det här problemet bara p.g.a. global uppvärmning och i vissa fall finns metoder att komma runt det, men det är fortfarande en hel del extrajobb som kanske inte går att tillämpa i samtliga fall.
Ett land som ofta nämns i havsnivshöjningssammanhang är Bangladesh, ett av världens mest tätbefolkade länder som bitvis ligger extremt lågt - lite som Asiens motsvarighet till Nederländerna, dock ej ur ett historisk bankperspektiv. Notera att risken inte är att folk dör av översvämning, utan att de måste få nya bostäder och liv någon annanstans samtidigt som avkastningen från jordbruket skulle minska rejält - och därmed öka hungern i ett redan hungrigt land.

Minskad jordbruksareal är faktiskt aldrig positivt om man tänker på en civilisations överlevnad och det är precis vad som uppnås med en höjning av havsnivån. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon bra kvantifiering på hur mycket jordbruksland som kan förväntas försvinna och inte heller hur stor den är i jämförelse med exempelvis ökenutbredning, så där finns en hemläxa för den googlekunnige. Turligt nog behöver man inte nödvändigtvis använda data för kvalitativ bedömning - därför uppskattar jag att problemet med minskad jordbruksareal som följd av havsnivåhöjningen kommer kräva stora omställningar på en global skala. Alternativt bara lite krig då, men det har ju ingen dött av.


Sist - och på sätt och vis minst - vad händer med Manhattan och andra befolkningsområden som ligger nära kusten? Ja, på en lång tidsskala är detta naturligtvis ett problem. Det finns många människor i västvärlden som bor inte särskilt långt från vattnet (interaktiv karta), men dessa kommer i många fall ha tid att flytta. Dock är kombinationen höjd havsnivå och starkare stormar olycksbådande, samt att det är lika tråkigt för New York-bor att behöva flytta som det är för maldiver. Denna flytt kan dock anses som något enklare och längre fram i tiden än maldivernas, och kan nog i vissa fall undvikas genom tekniska landvinningar. Därför uppskattar jag problemet med havsnivåhöjning för kustnära befolkning som påtagliga och resurskrävande, men kanske inte det problem man ska fokusera på när man pratar om problem med klimatförändringar.

Sammanfattning, havsnivåhöjning
  • I vissa regioner, som söderhavsöar, kommer öarna ligga under havsnivån alternativt kommer deras grundvatten grumlas av salt och kommer därmed bli obeboeliga. Detta ligger i de värsta fallen inom de närmsta decennierna.
  • I andra regioner, som Bangladesh, kommer ökningen av havsnivån leda till att stora jordbruksarealer inte kommer att vara odlingsbara. Detta betyder att det kommer finnas mindre mat för att mätta våra magar.
  • Kustnära befolkningsområden kommer att drabbas av havsnivåhöjningen, och framför allt i kombination med risken för starkare stormar kan detta anses var ett stort problem. Att behöva flytta från sina hus är dock ett långsamt förlopp vilket inte bör anses vara någon kris - dock kan det bli väldigt många som ska flytta samtidigt, vilket kan anses vara ett logistiskt problem.
  • Riskerna med havsnivåhöjningarna i Sverige är låga, men även här kommer det att finnas utmaningar - ökad risk för översvämning i vattendrag etc - men ingenting som förändrar livet stort för en majoritet av landets invånare. Allt detta ligger också långt ifrån nästa kvartalsrapport.

En varmare värld - vore inte det perfekt för midsommarfirandet?

Lösningar på hur vi ska minska våra utsläpp och därmed risken för en global uppvärmning är ett återkommande diskussionsämne när jag ostört får leka ordförande, men vid flertalet tillfällen anser de jag talar med att de först vill veta vad problemet med en ökande medeltemperatur är. Detta kan jag anse är helt berättigat, men då svaren lättast glider in under rubrikerna "skrämselpropaganda" eller "nemas problemas" när  de förklaras i alltför kort form, följer den kommande tiden ett helhjärtat försök att balanserat förklara varför en global uppvärmning är något vi vill undvika (vilket naturligtvis kräver ett antal upprapningar av bokstäver).

Konsekvenser av livsstilsbloggarnas rekommendationer
De vanligaste konsekvenserna av klimatförändringarna som brukar radas upp är följande (utan inbördes ordning):
- Höjning av havsnivån
- Värre oväder (stormar, översvämningar, torka)
- Minskad tillgång till färskvatten
- Minskad matproduktion (årstidsförändringar, jorderosion, ökenutbredning)
- Utslagning av ekosystem (eller "hot mot den biologiska mångfalden" som det också kallas i ett världsrekordsförsök i abstraktion)

Sen skulle man ju kunna lägga till att allt som gör att vi blir lite fler människor med lite mindre resurser ökar risken för konflikter, men det gör o andra sidan fotboll också.

Det är väl inte så farligt..
Det mesta av ovanstående låter inte som en heldag på Liseberg, men samtidigt håller jag med om att det kanske inte låter så farligt ("nemas problemas"). En meter högre vattennivå på 100 år - kom igen, en centimeter per år hinner man ju flytta sitt hus för hand om så skulle krävas? Värre oväder, minskad tillgång till färskvatten, mindre mat - visst, det låter inte önskvärt, men det är samtidigt inte något vidare domedagsscenario att göra en halvtaskig film på. Framför allt inte värt att ställa in Thailandsemestern för. Och utslagningen av ekosystem, det är ju faktiskt bara ren och skär darwinism i slutändan. Survival of den fittigaste, eller vad var det den gamla apfarbrorn kacklade om? Visst, isbjörnar är söta och det är lite onödigt att smälta bort deras hem, men människans överlevnad hänger mig veterligen inte fullt ut på Baloos nordliga kursiner.

 
...eller?
Så hur kan då den globala uppvärmningen vara en så stor grej för vissa? Tro mig, om det funnits ett enkelt, tydligt svar hade jag tryckt upp det på t-shirtar och blivit miljonär på köpet. Men faktumet att det inte finns ett enkelt svar betyder inte att det inte finns svar. Men det som finns är otydligt, långt och med många osäkerheter, precis sådant som vår hjärna har svårt att ta till sig av. Så man måste alltså vara lite smart för att fatta, vilket i sig kanske är en ledtråd till varför politiker har svårt att prioritera frågan. 



Jag tänkte därför under en tid framöver gå igenom ovan nämnda konsekvenser (och kanske några till) för att befästa varför det finns tydliga poänger till att ta initiativ för att leva ett hållbart liv.  Och då den största påverkan man som individ kan ha på utsläpp är genom att påverka andra - det är svårt att gå ner till jättestora minussiffror själv även om man jobbar som trädodlare, men att lura på fem pers att åka skidor i svenska fjällen istället för att flyga ner till alperna blir väldigt snabbt märkbar statistik - hoppas jag i min naivism att det kanske blir någon nettoeffekt av den serverkapacitet jag upptar med mitt skrivande.